Elefanter

DNA-tester har visat att det finns tre levande arter av elefanter, inte två som man traditionellt trott. Den afrikanska skogselefanten skiljer sig i själva verket nästan lika mycket från den mer kända Stäppelefanten som den indiska elefanten gör. Skogselefanten är mindre, har rundare öron, fler tånaglar, rakare betar, med mera, så skillnaderna från stäppelefanten har alltid varit uppenbara, men man trodde länge att skogselefanten bara var en underart.

Många fler arter av elefanter har förstås funnits tidigare i historien, men dött ut. Den mest kända torde vara den Nordafrikanska elefanten som användes i krigföring av Kartago och andra makter i den antika världen, men det har till exempel också funnits olika arter av dvärgelefanter på öar i Medelhavet.

Den gamla uppdelningen i två arter av elefanter må alltså vara inkorrekt, men det finns fortfarande bara två genus; Loxodonta (de afrikanska elefanterna) och Elephas (de asiatiska). Det har dock funnits många, många fler tidigare i historien. Mammutarnas genus Mammuthus är väldigt nära besläktat med Elephas, så det är möjligt att de kunnat få barn med varandra om mammutar fanns i livet idag, vilket i förlängningen innebär att det kanske vore möjligt att återskapa mammutarna via de moderna elefanterna med hjälp av genmaterial från frusna mammutlik. Den enda kända korsningen mellan afrikanska och indiska elefanter var dock sjuklig och svag och dog ung.

Forskare jobbar aktivt på projektet att återuppliva mammuten. Inget genmaterial som hittils hittats har varit bra nog, men den ullhåriga mammutens mitokondrie-DNA är kartlagt, vilket är ett väldigt stort steg på vägen.